Vackra eller goda tomater

Nya tomatsorten"Voyage" 

med sitt tilltalande utseende

är det säkert inte bara jag som

lockades av att klicka hem frön till

i våras.

Tilltalande och vacker är

den ju, absolut!

Men syrlig och krispig

som det stod, njä...

det tycker jag inte alls att den är.

Tyvärr tror jag inte den

får en fortsättning här.

Svarta "Indigo Rose" till höger

är också ny för i år.

Den har ännu inte provsmakats.

Tycks va en sen sort

för tomaterna är fortfarande hårda.

Den är ju också vacker,

 sticker ut med sin färg bland alla 

röda och gula tomater i växthuset.

Men i nästa år ska jag nog försöka hålla mig 

bara till de goda och söta

 sorterna som ligger på topplistan

av de som jag haft tidigare.

5 i topp:

Sungold Orange

Black Cherry

White Cherry

Little Sun Yellow

Ildi

Svalare dagar och betongkrukor

Sensommar , svalare dagar

och tid för lite gjutning 

av nya betongkrukor.

Flera av de gamla hade spruckit

i kanterna och börjat se allmänt fula ut

efter flera års användning.

Den här gången  försökte jag

armera med lite hönsnät inuti

och i bottnet för att få

 dem lite stadigare.

Gillar när betongytan inte 

blev alltför slät, 

utan lämnade lite hålig.

Klockrankan under planteringsbordet

har fått växa som den vill

utan någon"uppstyrning".

De klättervilliga rankorna har ändå

 sökt sig  upp och över bordet av sig själv.

Får se hur långt de hinner

ännu i höst?..

Störst är inte alltid bäst och vackrast

I år är det inte den fransiga , den dubbla,

eller den stora pampiga pionvallmon 

som kammar hem segern

i skönhetstävlingen .

Nej, i år är det den späda 

och skira kornvallmon" Pandora" 

som fångat all min uppmärksamhet,

och blir en klar etta.

Med sina otaliga färgkombinationer

har det varit intressant 

att varje dag se vilka

 nya varianter som slagit ut.

Från en skruttig " silkespappersboll"

till en liten skönhet.

Man kan inte sluta beundra

och förundras över 

vad naturen kan!

Svartöga den rosa stackarn

Äntligen får man säga...

Har väntat länge på

denna känsliga luring som tagit sån 

god tid på sig att få knoppar.

Köpte svartögat redan i maj

 och la ut den direkt.

Vet inte riktig vad som hände om

den fick för kallt eller ? 

Plötsligt blev hela plantan 

alldeles slattrig som en disktrasa,

tappade alla knoppar

 och höll på att dö.

Flyttade snabbt in den i växthusvärmen

på rehabilitering, tänkte

några gånger t o m slänga bort den.

Men efter flera veckor som halvdöd

piggnade den till och

 överlevde  till slut.

Nu har den flyttat ut igen,

och det har tagit nästan halva

 sommaren för den att repa sig

och bilda nya knoppar.

Men nu så börjar den

 ääntligen blomma!..

Vill glänsa ensam

Det har inte blivit inhandlat så

många nya perenner i år.

Någonstans måste man börja begränsa sig

och inte bara frossa i en massa sorter.

Men den vita Violrutan  har iaf stått

på "vill ha listan" en tid,

så den blev inhandlad i våras.

Den blev planterad i en annan rabatt först,

men blev så inklämd och skymd

att den behövde flyttas.

Nu kommer den mera fram 

när den får glänsa ensam med sin höjd

bland funkior och astilbe.

Fast den är lång och skir,

med ganska tunna stjälkar

verkar den rätt stabil .

Och ifall det sen behövs ,

kan den stödas upp

i armeringsställningen.

Något konstigt som dyker upp

Ibland dyker något konstigt upp
i rabatten som man inte har
 nåt minne av att man ens satt ner.

 Inkapslad i ett genomskinligt hölje,

nästan lite otäck på nära håll.

Och man har inte susning om vad det är?..

Aha,.. det var ju honungslök som

gömde sig i skalet.

Som tur är brukar jag spara artnamnen

 på  lökar som blir nerpetade,
så man kan leta fram om det behövs.
(Och ja det behövs ibland,..)

Riktiga sköningar
 på långa stadiga stjälkar
som börjar slå ut.

Dessa ska absolut utökas 

med många nya lökar i höst.

Dags för zinniornas tid

Årets zinnior har börjat blomma

och nya knoppar slår ut varje dag.

Tacksamma när de väl kommit igång,

med en blomning som räcker länge.

I år har plantorna blivit hyfsat bra

utan att ruttna eller torka bort.

Men konstaterar förstås nu i efterhand att

de borde ha toppats redan i drivningsstadiet

för att bli buskigare plantor.

Nå,.. varje år  lär man sig nåt, nästa gång...!

Favoritsorten blev i allafall

den tvåfärgade söta sorten"Mary Land" .

Den verkar dessutom ha ett lite

naturligt buskigare växtsätt än de andra

fast den inte blivit toppad.