måndag 12 augusti 2019

Vackra eller goda tomater




Nya tomatsorten"Voyage" 
med sitt tilltalande utseende
är det säkert inte bara jag som
lockades av att klicka hem frön till
i våras.


Tilltalande och vacker är
den ju, absolut!
Men syrlig och krispig
som det stod, njä...
det tycker jag inte alls att den är.
Tyvärr tror jag inte den
får en fortsättning här.


Svarta "Indigo Rose" till höger
är också ny för i år.
Den har ännu inte provsmakats.
Tycks va en sen sort
för tomaterna är fortfarande hårda.


Den är ju också vacker,
 sticker ut med sin färg bland alla 
röda och gula tomater i växthuset.


Men i nästa år ska jag nog försöka hålla mig 
bara till de goda och söta
 sorterna som ligger på topplistan
av de som jag haft tidigare.

5 i topp:
Sungold Orange
Black Cherry
White Cherry
Little Sun Yellow
Ildi







lördag 3 augusti 2019

Svalare dagar och betongkrukor




Sensommar , svalare dagar
och tid för lite gjutning 
av nya betongkrukor.
Flera av de gamla hade spruckit
i kanterna och börjat se allmänt fula ut
efter flera års användning.


Den här gången  försökte jag
armera med lite hönsnät inuti
och i bottnet för att få
 dem lite stadigare.
Gillar när betongytan inte 
blev alltför slät, 
utan lämnade lite hålig.


Klockrankan under planteringsbordet
har fått växa som den vill
utan någon"uppstyrning".
De klättervilliga rankorna har ändå
 sökt sig  upp och över bordet av sig själv.
Får se hur långt de hinner
ännu i höst?..

lördag 27 juli 2019

Störst är inte alltid bäst och vackrast



I år är det inte den fransiga , den dubbla,
eller den stora pampiga pionvallmon 
som kammar hem segern
i skönhetstävlingen .


Nej, i år är det den späda 
och skira kornvallmon" Pandora" 
som fångat all min uppmärksamhet,
och blir en klar etta.


Med sina otaliga färgkombinationer
har det varit intressant 
att varje dag se vilka
 nya varianter som slagit ut.


Från en skruttig " silkespappersboll"
till en liten skönhet.


Man kan inte sluta beundra
och förundras över 
vad naturen kan!



tisdag 23 juli 2019

Svartöga den rosa stackarn



Äntligen får man säga...
Har väntat länge på
denna känsliga luring som tagit sån 
god tid på sig att få knoppar.


Köpte svartögat redan i maj
 och la ut den direkt.
Vet inte riktig vad som hände om
den fick för kallt eller ? 
Plötsligt blev hela plantan 
alldeles slattrig som en disktrasa,
tappade alla knoppar
 och höll på att dö.


Flyttade snabbt in den i växthusvärmen
på rehabilitering, tänkte
några gånger t o m slänga bort den.
Men efter flera veckor som halvdöd
piggnade den till och
 överlevde  till slut.


Nu har den flyttat ut igen,
och det har tagit nästan halva
 sommaren för den att repa sig
och bilda nya knoppar.
Men nu så börjar den
 ääntligen blomma!..

torsdag 18 juli 2019

Vill glänsa ensam



Det har inte blivit inhandlat så
många nya perenner i år.
Någonstans måste man börja begränsa sig
och inte bara frossa i en massa sorter.


Men den vita Violrutan  har iaf stått
på "vill ha listan" en tid,
så den blev inhandlad i våras.
Den blev planterad i en annan rabatt först,
men blev så inklämd och skymd
att den behövde flyttas.


Nu kommer den mera fram 
när den får glänsa ensam med sin höjd
bland funkior och astilbe.
Fast den är lång och skir,
med ganska tunna stjälkar
verkar den rätt stabil .


Och ifall det sen behövs ,
kan den stödas upp
i armeringsställningen.

onsdag 10 juli 2019

Något konstigt som dyker upp



Ibland dyker något konstigt upp
i rabatten som man inte har
 nåt minne av att man ens satt ner.


 Inkapslad i ett genomskinligt hölje,
nästan lite otäck på nära håll.
Och man har inte susning om vad det är?..


Aha,.. det var ju honungslök som
gömde sig i skalet.
Som tur är brukar jag spara artnamnen
 på  lökar som blir nerpetade,
så man kan leta fram om det behövs.
(Och ja det behövs ibland,..)


Riktiga sköningar
 på långa stadiga stjälkar
som börjar slå ut.
Dessa ska absolut utökas 
med många nya lökar i höst.

lördag 6 juli 2019

Dags för zinniornas tid



Årets zinnior har börjat blomma
och nya knoppar slår ut varje dag.
Tacksamma när de väl kommit igång,
med en blomning som räcker länge.
I år har plantorna blivit hyfsat bra
utan att ruttna eller torka bort.


Men konstaterar förstås nu i efterhand att
de borde ha toppats redan i drivningsstadiet
för att bli buskigare plantor.
Nå,.. varje år  lär man sig nåt, nästa gång...!


Favoritsorten blev i allafall
den tvåfärgade söta sorten"Mary Land" .
Den verkar dessutom ha ett lite
naturligt buskigare växtsätt än de andra
fast den inte blivit toppad.