lördag 28 januari 2017

Odling pågår




Mosquitopelargonen, den som kom in
i värmen för ett tag sen,
 fick vårkänslor direkt och
 har nu börjat blomma i kvistfönstret.
Och det får den så gärna.


Dessutom har de första perenn fröna grott 
och de är alltid lika spännande att följa,
  även om det ännu är rätt glest i krukorna.
Så klart att det allra enklaste skulle va att
köpa färdiga plantor sen i vår från plantbutiken,
men vem har sagt att det alltid ska va för enkelt.
Dessutom har man ju möjlighet att få
fram drivet en perenn som inte finns att köpas .



 Här bergnarven tex. som jag en gång hade 
stora tuvor av och tyckte väldigt om, 
men som dog ut förra vintern.
Hittade inte den som planta i somras, så nu
testar jag så driva fram den själv.
Det lär  bli fler och fler krukor på
fönsterbrädorna för varje dag nu
när man väl kommit igång...




7 kommentarer:

  1. Alltid lika roligt när det gror. Sår också en del perenner men inte lika många som förr.
    //Helene

    SvaraRadera
  2. Hej Malin!
    Det är många växter jag saknar på plantgården, skulle nog hellre köpa än så. Men har gjort ett försök, så får vi se vad de blir. Din pelargon är vacker.
    Ha en fin söndag /Marika

    SvaraRadera
  3. Fin pelargon. Sår också perenner och sommarblommor mest för att det är ekonomisk när man har nya rabatter som inte hunnit växa ihop, men ibland även sorter som är svåra att få tag på. Det är kul att se det gro i burkarna och ett fasligt flyttande av krukor in och ut för olika temperaturer just nu. Mer blir det när tomaterna ska ner också.

    Du funderade över silkestupp. När man bara har en tupp låter han inte särskilt mycket och kan knappast uppfattas som mer störande än en hund som nån gång då och då skäller till.
    Nåt litet galande om dagen kanske. De kan ju bli skrämda och kackla till.

    Problemet uppstår om man har flera tuppar. Då måste de hela tiden göra upp rangordningen, först genom att gala ikapp, vilket kan pågå hela dagarna, sen med att jagas och slåss. Det är förödande för flocken eftersom tuppen ska ta hand om hönsen, vaka efter rovdjur, hjälpa till att leta mat osv. för att inte tala om hur illa det låter. Silkeshöns är ändå kända för att ha hög tolerans tuppar emellan jämfört med många andra.

    När man har en ras som silkeshöns som kräver att få ruva tre gånger om året blir det i längden ohållbart att inte ha tupp efter som hönsen annars kommer att lägga sig på obefruktade ägg hela tiden. Man får ständigt köra upp dem. Man vet inte om äggen är nya eller går att använda. När hönan blivit störd tillräckligt många gånger kommer hon att smyga undan och gömma sig, i värsta fall ligga på de obefruktade äggen tills hon dör.

    När man har tupp och hönsen ligger på befruktade ägg kommer hälften av kycklingarna att bli tuppar. När de blivit 3-4 månader gamla brukar man kunna urskilja vilka som är tuppar. De växer fortare, är mest hungriga, har längre ben, kanske ser man lite kam, de börjar också testa sin styrka mot varandra, fäktas. I detta läget gäller det att ha is i magen och plocka bort dem. Man ska inte tro att det går att sälja i samma takt som de växer, de flesta hönsägare har redan fler tuppar än de behöver. Nästa stadium är att de börjar gala med målbrottsröster. Då är det ingen tvekan om vilka som är tuppar och när det gått så här långt kan det bli riktigt stökigt i flocken. Alfatuppen känner sig alltmer hotad ju äldre tonåringarna blir och så är cirkusen igång. Det kan fresta på grannsämjan.

    Jag rekommenderar absolut tupp till silkeshöns. Om det inte funkar är är det nog ändå så att du får välja en annan ras som är avlad på värpegenskaperna och inte har samma behov av att ruva.

    Hoppas det löser sig. Jag har 50 m till närmaste granne och de är involverade i hönsen. Hjälper gärna till när vi reser bort. Grannen på andra sidan är också ok med höns, trots att de har hundar som ska passera ett antal gånger varje dag.
    Kan man berätta om hönsen och deras egenskaper, visa dem för grannarnas barn och barnbarn, ge bort ett fint ägg nångång och berätta vem som värpt det, så är min erfarenhet att toleransen ökar avsevärt. Sen har jag förstås hört talas om surgrannar som går in för att jäklas vad det än gäller.

    Lycka till med dina finingar!

    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för informationen! Ännu har inte silkisarna visat någon ruvvillighet, men de är ju rätt unga ännu.Ska se om jag får tag på en silkestupp eller kanske befruktade ägg om de börjar
      visa sin ruvvilja! :)

      Radera
  4. Har gått omkring och grubblat på mina pelargoner nu som jag försökt övervintra och inte vetat vad jag ska göra med nu, och så slog det ju mig att du vet säkert! Jag tittade till dem häromdagen, var säker på att de dött för jag har inte ens gett dem minsta skvätt vatten på hela vintern, men de blommade t.o.m! När jag tar fram dem nu då så småningom, så har jag förstått att jag ska klippa/skära ner dem till ca 10 cm? De har nu vuxit så en del var t.o.m. runt 40 cm höga och blommade i toppen, men var helt torr och såg död ut längre ner. Ska jag ändå klippa ner dem så mycket, lever de fast de ser döda ut alltså? Jag vill ju inte ha dem så långa och taniga som de är nu, men jag tänkte om jag tar livet av dem helt om jag beskär dem så vilt? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!Jag klipper nog ner dem rejält och fyller på med ny bra näringsrik blomjord i
      krukorna. De brukar nog bilda nya skott och blad från stammarna som lämnar, de är inte så kinkiga. Våga klippa rejält så får du knubbigare plantor, fast det dröjer lite
      längre tills de blommar.Lycka till!

      Radera